Hej, Vi har en ny app!
For att din app amna fortga rulla som det ar tankt behover du uppdatera till nyaste versionen. Klicka pa knappen pro att uppdatera!
Ifall en sak tycks allihopa medverkande i den debatt som utlostes fran Goteborgs-Postens kulturchef Bjorn Werners kronika ifall ratade Tinderman vara overens: Den nya digitala dejtingekonomin inneha vinnare, och den har forlorare.
Sydsvenskan
Det ar emellertid en oppen undra vilka dessa ar – samtidigt Werner (GP, 2/1) framhaller de socialt forfordelade mannens sexuella fangel gallande den digitala arenan, har till foredome Expressens Anna Hellgren (13/1) visat pa att dessa hanar knappast kan sagas besta mer drabbade an kvinnor i lagstatusyrken, snarare tvartom. Det koper forstas ej bara ifall tillgangen till sex, utan ocksa om vem som i framat fras gynnas fran strukturerna, men ej heller i den mer begransade fragan rader nagon samforstand om orsakssambanden. Nar exempelvis Kristina Hedberg (DN, 6/1) menar att dejtingappar som Tinder inte utfor nagot mer an befaster en redan gallande sexuell hierarki, betonar Johan Anderberg (HD-Sydsvenskan, 14/1) att detta blott ar partiell akta: Att dejtingapparna inte bara exploaterar ojamlikheten, utan i speciell fras ocksa skapar den.
Den digitala relationsmarknaden ar, anser Anderberg, fler ett exempel pa stordriftens hansynslosa logik: Precis som den lokala foretagaren gar omkull nar internethandeln nar byn, sa har den snyggaste killen pa jobbet ej langre sa mycket att folja med, ehuru hans konkurrenter genast ar – som minst – alla andra man i alltsammans stan.
Anderbergs iakttagelse av hur kapitalismens utslagningsmekanismer verkar dessutom kungen humanistisk grad ar forstas fullsatt giltig – men sjalv betvivlar att den ar till fyllest djuplodande. Att den digitala kulturen paverkar vara leva genom hur vi rangordnas av dess algoritmer ar molnfritt, men den paverkar oss i minst identiska hog grad genom sin forskjutning av hur vi uppfattar oss sjalva och varandra. Den dynamik som kannetecknar Tinder ar densamma som praglar den digitala existensen i stort: jaget konstrueras aktivt i genom preferenser och aktiviteter, relationer fortingligas och anvands som identitetsmarkerande tillhorigheter och kommunikation sker bara i former som medger total tillsyn. Den enda skillnaden ar att drivkrafterna gjorts mer explicita: sjalv framstaller ej bara mitt sjalv, utan jag gor det i det vietnamese brudar uttalade syftet att det amna bli alskat.
Kungen samma gang som jaget kungen jakt efter karlek tvingas gora sig till ett saljbart foremal, riktar det samt en motsvarande konsumistisk ogonkast mot sin omvarld: ”Aldrig”, skriver tekniksociologen Sherry Turkle apropa den digitala dejtingkulturen, ”har det besta lattare att filosofera gallande potentiella romantiska partners som varor tillgangliga i overflod”. Och det ar har jag antagande att den kapitalistiska logiken nar djupare an hur sa Anderberg antyder, gallande ett fason som paminner ifall baksida av underben serietecknaren leva Stromquist skildrar i sin ”Den rodaste rosen slar ut”: Den andre upphor att besta fangslande som genuint annan, och far sin mening bara i kraft fran att bidra jaget erkannande, ett identitetsbyggande attribut bland manga.
De algoritmer som bedomer anvandarens varde utifran vardet hos de konsument som gillar henne, far med andra ord djupare konsekvenser an vilken karlekstorstande ansikte som dyker upp kungen var monitor harnast: Den tycks besta verksam samt i var personlig ande. Vinnaren i denna nya reda blir da, snarare an nagot enskilt befolkningssegment, ett tankesystem – namligen det som villigt spjalkar upp saval den egna personen som den andre till en samling matbara egenskaper, och forhaller sig till relationer som en krasen konsument.
En annan undran som ar vard att uppehalla sig bred ar den ifall attraktionskraft. Om det genast finns vissa grupper som gynnas gallande andras bekostnad kungen en digitaliserad dejtingma personer som skulle ha gynnats i all fall? Ett tankevackande genmale finns att hamta i den amerikanske biologens Richard O Prums aktuella ”Skonhetens evolution”, dar forfattaren aterger forskning om baksida av underben som uppfattas som attraktiv. Det visar sig att bedomningen fran attraktivitet sker i manga moment, och ofta med direkt motsatt attack.
Spann en forsta ytlig visuell skarskadning – svajpa hoger eller vanster – tenderar skonheten att besta mer eller mindre saklig, i den bemarkelse att de flesta manniskor ar overens ifall baksida av underben som ska uppfattas som attraktivt. Men, och detta ar det intressanta: spann mer komplext socialt samspel omprovas detta forsta intryck kungen subjektiva grunder, med resultatet att asikterna gar atskils gallande ett slumpmassigt fordelat metod. Fran det skalet, anger forskarna, ar det mojligt ”for omkring all att ha relationer dar bada parterna uppfattar varandra som unikt begarliga”.
Vilken ganska fran tilldragning som ar eventuell gallande Tinder borde vara uppenbart, och i denna mening inneha Anderberg fullstandig riktigt, kanske till och med mer sann an han anar, for i den digitala dejtingvarlden gynnas den klassiska skonheten ej bara fran databolagens algoritmer, utan fran deras vaxelspel med var originell evolutionara programmering. Men verkligt bekymmersam blir detta forst nar man lamnar svajpandet darhan och betraktar den mer overgripande progression som pagar cirka oss, i vilken faktisk, aktiv mansklig narvaro i allt hogre grad ersatts med digital inte narvarande.
Genom att forsamra det manskliga sociala samspelet gallande det satt som genast sker, riskerar vi med andra ord att utarma ocksa mojligheten till konkret ingaende foralskelse, och till en attraktion som nar djupare an till en schematisk klassificering fran estetisk symmetri. Till en lusta som tar kroppen i besittning, men som i viss fras harror fran sjalen: och finns det nagot som kan laka den till kvantifierbarhet styckade kottkropp som vi latit oss sjalva forvandlas till, sa ar det val en sadan.
Anderberg aterger en passage klocka den franske forfattaren Michel Houellebecqs senaste bok ”Serotonin” for att exemplifiera sin tes att sexuell frojd i och med den digitala revolutionen riskerar att bli en bonus forbehallen en snav elit. Sjalv tanker jag snarare gallande ett citat ur romanen ”Elementarpartiklarna”, skriven langt fore dejtingapparnas intag, ifall hur samtidens manniska gjort det romantiska umganget till en fritidssyssla, en sorts noje i vantan gallande ett kommande avromantiserat fornuftsaktenskap, till ca lika delar varaktig av sexuell och narcissistisk njutning. ”Naturligtvis”, konstaterar forfattaren, ”har hon kungen sa vis franhant sig all potential till frojd.”